Boken:Te Ligan, Byter Strategi.

Du möter Fredrik en svensk restaurangägare som bosatt sig i Spanien. Han flydde Sverige på grund av att han var inblandad i Stockholms undre värld, där han har förändrat strippklubben "Tabu" och träffat Jokso på 1990-talet. Han har en speciell gäst i sin restaurang. Alain, som utger sig för att vara journalist men det är bara hans "under cover", egentligen är han en Fransk Cilvispanande polis som drar in Fredrik och en annan av gästerna (Elin) i en jakt på den nya sydamerikanska maffian som är på väg att ta över i Europa. Fredrik upptäcker således en ny sida av sig själv som legat undangömd sedan militärtjänstens slut 1993. Nu förvandlas Fredrik till en Jägare, en Maffia Jägare.

Ur boken:

"Elin läste från Alains dator: "Det smugglas varje månad in tonvis med kokablad till Spanien". Dåligt dåligt dåligt, fucking djävla Alain, varför ska du nu ställa till det för dig. Elin förstod mycket väl att man inte muckar gräl med knarkligor. Men att Alain var så dum? Om detta var nästa scoop av Alain? Så kommer det att bli det sista. Elin fortsatte att snabbläsa från Alains dator. Det var en riktigt bra story, det hade kunnat bli ett världsscoop. Det hade kunnat sätta riktigt stora namn på löpsedlarna runtom i världen. Men Elin ville inte att Alain skulle råka illa ut, så hon bestämde sig för att hindra honom. Hon tycker lika illa om knarkligor som kvinnohatare, de brukade dessutom vara samma dryga djävlar. Hon tyckte att Alain behövde hjälp, hennes hjälp. Hon visste med ens hur..."

Men vad har egentligen den svenska kungen med den här historien att göra?

VARNING:

Ej för känsliga läsare!  Kom inte och säg att vi glömde varna dig...

Elin Wennerström

15 september 2013 Elin slog upp sin nya iPhone 5 och knappade lite förstrött på skärmen. 5 nya meddelanden. Hon var trött, törstig och less på att prata spanska, vilket hon hade gjort så gott som 24 timmar om dygnet de senaste 12 månaderna. Hon hade varit på spansk språkkurs i Uruguay i den gamla fiskebyn “Bahia de los Giris”. Svenska CSN hade fått stå för notan som sedan skulle avbetalas hela livet, litet i taget, men det var det värt. Egentligen hade hon använt pengarna till att köpa ett diplom i spanska 12 månader, i Spanien, 100% närvaro. Detta eftersom CSN bara ger studielån till studier i Spanska om man ska studera språket i Spanien. Men i Uruguay är man inte så nogräknad eller man struntar i lagar och regler. Man gör som man vill, så länge man betalar för sig är ingen missnöjd. I Uruguay var det dessutom billigare med allt. Högtalarrösten slog larm om säkerhetsbälten på. Elin satt äntligen på flyget hem till sin bostad i Irún (Spanien), hon hade gjort 12 månaders språkkurs i Spanska. Språkstudier som skulle få en vanlig dödlig att slå sönder sig själv. Men hon hade nått målet flytande spanska, wow, hon var stolt och nöjd. Pengarna som blev över hade räckt till en helt ny kropp från topp till tå. Ny rumpa, tagit bort ett par revben och förstorat brösten, hon hade tagit tillfället i akt att fylla läpparna för alltid och näsan var inte längre så krokig, öronen stod inte längre rakt ut, hon var snygg och stolt, hon var HOT. Hon hade inte gått i språkskola, men hon hade lärt sig spanska tillräckligt bra, Hon hade pluggat med Triumfbågemetoden: [link] (http://leanpub.com/hurdulrdigsjlvettnyttsprk) Hon hade skaffat kompisar att hålla kontakten med på spanska via Facebook, hon hade varit runt och pratat med folket och hon hade tagit små knäck lite här och där för att få öva sig i språket. Dessutom hade hon ett betyg som sa att hon kunde spanska. Elin log när hon tänkte på hur smart hon varit. Fast ekonomiskt behövde hon varken studiebidrag eller lån från CSN. Det låg bara i hennes natur att utnyttja systemen, en defekt hon ärvt av sin pappa. Åter till i-Phone, Alain Ferrier: \<Lever du? Du har visst födelsedag, får man bjuda på en tårtbit?\> Elin slog vant in svaret på telefonen: \<Nej, jag är i Buenos Aires...\> Hon tänkte till innan hon skickade iväg meddelandet. Var det bra att säga vart hon var? Kunde han ha nya farligheter på G? Hm, Buenos Aires, om han ens trodde på det så skulle det i alla fall vara för långt bort, och med hennes nya look, skulle hon aldrig kännas igen. \<send\>. Joanna: \<Grattis på födelsedagen, borta nu igen? Om du hade lite hyffs i dig kanske du skulle kunna komma hit ibland. Om du inte vill ha min närhet mer kan du juh säga det eller kanske åtminstone komma och hämta posten eller ta en fika. /Din vän Joanna.\> Joanna levde alltså, det var ett bra tecken. Joanna var en av de få som Elin kände som inte använde datorer. Joanna hängde på Waynes Coffe i Stockholm, drack mineralvatten eller kaffe från deras nya super bryggare med kapslar. Joanna hade även köpt en hem till sig och bjudit på en kaffe innan Elin reste bort förra året. Det var visst hennes födelsedag då med. Kaffet hade varit mycket bättre och med mindre städning än Elins maskin som hade kostat 10 000 Kronor, jämfört med Joannas som bara hade kostat en knapp tusenlapp och gav ett bättre kaffe, fast lite dyrare per kopp, men vad gjorde det om man slapp all rengöring som Elins maskin krävde. En kopp kaffe och lite mjölkskum, sedan trettio minuters diskning. Elin tänkte lite, vad svarar man på ett sånt meddelande? Kommer så fort jag kan!? Nä. Låter desperat, Nej inte idag, har andra planer? nej inte heller. Elin tänkte för sig själv: \<Om jag skiter i att svara tror hon nog att allt är bra och oroar sig som vanligt, då blir nog allt bra sedan och man behöver inte förklara så mycket.\> Det passade Elin bra, mindre Internettrafik och mindre slöseri med prat senare. Till slut blev det: \< Jag är på väg hem till Irún, efter 1 år i Uruguay. Jag hör av mig om jag kommer till Sverige. Annars är du välkommen att hälsa på, jag betalar om det behövs. Kanske vi kan göra en ny rulle på en sandstrand i södra Frankrike... slick på dig.\> Nästa meddelande kom från hennes väl beprövade vän, Bert Milton, grundare och ägare av det svenska och numera internationella porrimperiet PRIVATE. Skrev han, fanns det stora behov av att träffas. Som vanligt sa han inte varför eller vad det handlade om. Hon visste... Det var stora saker på G igen, Då var Alain fucking Ferriers invit till tårta inte bara en vänskaplig gest att försöka försona sig igen... det var affärer för dem, komplikationer för Elin. Komplikationer som hon inte tyckte om. Hon ångrade djupt att hon skulle åka hem till Irún. Hon hade sitt ekonomiska på det torra det hade hon haft långt innan hon gav sig in i dessa livsfarliga lekar som dessa testosteronstinna gubbar sysslade med. Elin, dotter till “Hans Erik Wennerström”. En stor finansman på sin tid, han hade hjälpt sin dotter att kunna leva sitt liv som hon ville trots sitt kokainberoende. Han hade köpt henne ett hyreshus i Spanska staden Irún där lägenheterna hyrdes ut med bra vinst och allt sköttes av en lokal mäklare och Advokat. Kokainet kostade inte så mycket i Spanien och hon hade nära till Frankrike och hon skulle kunna syssla med bra sporter som hennes far hade hoppats på. Elin var dock ingen sportfantast, hon tyckte att högklackat, tights och kaffe latte var livet. Svante: \<Grattis på födelsedagen!\> Han hade skickat ett sånt töntigt grattiskort med reklam. Stackarn, verkar inte gå så bra med TV-shower, måste han skicka mig ett gratis grattiskort? Det måste vara någonting lurt. Det bästa med gratiskort var att man slapp svara på sådana kort. Elin var insatt i Svantes nya jobb. Han hade tagit över Chefredaktörsposten i Tidningen, som tidigare drevs av Stieg Larsson, författaren till Triologin Milennium. (Naturligtvis var det inte Svante som egentligen hade skickat kortet. Utan ett dåligt skämt från Alain Ferrier. Han visste vad Elin tyckte om Stieg Larsson och hans krets. Det 5:e meddelandet kom från någon som Elin inte visste hur han hade hittat henne, fast det skulle bli intressant att få veta. \<BEE\> lydde meddelandet. Varken mer eller mindre. Hon förstod att även han låg i oråd. Det var en hederssak, det var viktigare än att knulla Joanna, det var definitivt viktigare än ett löjligt grattiskort, för att inte prata om Bert fucking Milton. Milton och BEE, var Elins livlinor, det visste hon. Inte ekonomiskt, nej, men för sin säkerhets skull, BEE var hennes blodstjocke vän och sporadiske älskare. Bert Milton kunde via sina Internationella kontakter förmodligen spärra hennes tillgångar, hon visste att han kunde vara farlig om han ville. BEE, var bara en dum gubbe. Joanna ville hon inte förlora, hon tog dessutom hand om hennes svenska post, dessutom hade hon inte träffat någon annan som knullade så bra och som efter ett års tystnad inte hade någonting emot att öppna dörren och ha en hel natts orgie. Hon skrev till BEE, spanska frågetecken \<¿?> till svar, för att få veta vad BEE ville. Sedankopplade Internet ned, och flyget rusade motorerna och stack iväg med ett hiskligt sus. Elin hade flugit jorden runt, ett par gånger, men hon lärde sig dock aldrig att tycka om detta sug i magen och känslan av att vara helt utlämnad åt kaptenen och hans vingar, hon hade aldrig varit flygrädd förut, den här gången var det annorlunda. Det var med stor rädsla blandat med ovissheterna och de obesvarade frågorna, som hon nu steg upp till 10 000 fots höjd och skulle sväva de ca 15 timmarna ovan hav och berg, till Madrids flygplats Barajas och sedan vidare till San Sebastians Flygplats i Hondarribia, grannbyn till Irún där hon sedan ett par år ägde sin hyresfastighet, på gatan “Avenida de Ipparalde” det lät fint tyckte hon själv. Som Avenyn i Göteborg, eller Hamngatan i Stockholm. Fast gatan inte var så speciell hade den sina fina hörn. I ena änden log Stadens rådhus, i andra änden Stadens utställnings- och mäss-center samt gränsen till Frankrike, en internationell Aveny. Hon hade fastigheten på nummer 22 och runt hörnet låg dessutom den Baskiska Polisens Kasern. Elin hade lärt känna många olika sorters personer i sitt 23 år korta liv. Hon har gått svenskt gymnasium, på den tiden hette det Naturprogrammet, 3år. Hon har även studerat lite på Universitet i Stockholm. Hon är egentligen en ganska ovanlig svensk person, det som har gjort henne annorlunda, är de personer hon har träffat och vad de har berättat för henne. Hon har dock fötts annorlunda. Hennes far var finansmannen Hans-Erik Wennerström. Han hade dragit öronen åt sig vid Stieg Larssons första försök att förgöra honom. Hans Erik hade då införskaffat sig ett hyreshus i Spanien åt Elin och därmed var hon ekonomiskt oberoende. Det som gjorde henne till den hon är, var att hon förutom sitt stora kokainberoende också är nymfoman och bisexuell. Ett par av de personer, hon har träffat har dött på vägen och finns alltså inte kvar, men det gör inte deras historier mindre intressanta... snarare tvärtom, de berättade för henne och de ville att hon skulle berätta för så många som möjligt om deras erfarenheter och misstag de gjort, som avslutat deras liv i förtid. Hon brukade sitta på Robin´s Diner i Irún och lätta hjärtat för den luttrade Svenska Dinerägaren Fredrik.